elintheresiaa

När jag själv har utövat sport så har det väl gått bra, eller aa skapligt. Som min tid som cirkusartist. aa den slutade väl lika snabbt som den började. Kommer inte ihåg så mycket av den tiden men det va en träning som jag kommer ihåg ganska väl. Vi skulle göra en föreställning och skulle dela in oss i tre olika grupper. Man fick själv välja om man ville hjula, göra kullerbyttor osv eller om man ville bygga pyramider eller om man ville jonglera. Jag i mitt stilla sinne fundera ju och valde med omsorg. Jag visste ju att jag inte kunde hjula och sådär så den gick ju fet bort. Och bygga pyramider osv..." vem faan vill bygga med klossar, det här är väl en cirkus" så den gick också bort så då fanns det ju bara ett alternativ kvar.

Såå jaa när den stora dagen kom. Stolta föräldrar och farföräldrar sitter i publiken och jag kommer in där i clown dräkt och börjar kasta massa bollar och käglor i luften, ( vet dock inte hur det gick till med kommer ihåg att jag va aaaawsome! ). När den andra gruppen körde efter oss så insåg jag ju att det där med att bygga med klossar inte riktigt va det som jag hade tänkt mig, då blev jag jätteledsen. Tjejerna byggde ju faktiskt pyramider med sina egna kroppar. Dom stod på varandras axlar osv. Jag kommer verkligen ihåg hur besviken jag blev att jag hade trott så fel. Månaderna gick och vi skulle sedan på turné till Öland så vi träna till föreställningen där men då lyckades jag bli så rädd för cirkusdirektören så jag ville inte gå kvar. Så jag slutade. Lite senare sen på sommaren så va jag nere på Öland i våran sommarstuga som vi hade då. När vi en dag va ute och åkte med bilen så såg vi mitt gamla cirkusgäng och ännu en gång blev jag ledsen för att jag hade tagit fel beslut... Så det va min cirkuskarriär.

.

.

.

.

.

Nästa steg i mitt liv va trampolin. Men det gick faktiskt ganska bra om jag minns rätt. Jaa jag ju inte bäst i gruppen men jag hade roligt. En gång va jag på läger i Motala och lärde mig fula sånger och ramsor. Tyvärr så slutade "tränarna, om man får kalla som så", så det blev ingen långvarig karriär det här heller.

Ridning har jag också varit inne på. Tjatade hål i huvudet på mamma i flera år. Äntligen när hon gick med på att följa med till stallet och titta med mig så tyckte jag att det lukta äckligt och blev rädd för hästarna så den karriären slutade redan innan den började.

.

.

.

.

Fotboll blev väl det som jag lyckades hålla mig kvar i ett par år i alla fall. Eller ja, jag tyckte faktiskt det va riktigt roligt. Satsade faktiskt ganska rejält där ett tag. När vi va små så vann vi serien varje år med en sjuk målskillnad, lika dant med cuper. När vi blev äldre blev det väl lite mer motstånd men vi höll oss kvar i toppen ändå. DM gick ju också riktigt bra. F-93 gjorde en grym sommar i Danmark. Hel obesegrade med inte ett enda mål i baken. Jag spelade lite med b-laget ett tag. Sedan började det gå utför. Inte för mig personligen utan för hela 93 laget. Lag slogs ihop, tränarna byttes ut och allt blev bara kaos. Många 93 slutade och det blev verkligen en helt annan sak. Jag själv bestämde mig för att sluta i samma veva när allt det där hände. Fanns ingen glädje kvar i laget eller någonting. Dansen tog över mitt liv efter det.

Idag va det innebandy turnering på skolan. Jag satt i publiken med mina kära vänner i Mässhallen och tittade på när " dom som faktiskt är bra på sport" utövade den!

Men som ni nu kanske har förstått så är jag ingen hejjare på sport så när jag sitter där tyst och fint på läktaren så är det någon som skjuter en riktigt fin, en aning stenhård innebandyboll rätt i ögat på mig. Asså seriöst jag skojar inte. Bollen passar perfekt in i ögonhålan, eller vad man ska kalla det. Det första jag tänker är "nu är jag blind" andra är " blöder det?" tredje är " varför sitter jag här och tjuter för". Så jag reser mig från läktaren och går till toaletten och kollar spegeln. Jorå, det började redan då svullna upp som en apelsin i ögat. Lyckat tänkte jag. Resten av eftermiddagen fick jag gå runt med en is påse på ögat för att svullnade skulle gå ner. När jag kom hem däckade jag i soffan direkt. Sov ca 3 timmar. När jag vaknade hade jag bultade huvudverk och ögat värkte sådär lagom. Men svullnade hade gått ner och jag kunde faktiskt se med ögat igen. Resten av kvällen har varit kämpig. Yr i huvet och på sådär lagom bra humör pga huvudverken. Men jaaa vad har jag lärt mig av det här då?Jo jag är ingen hejjare på sport och jag ska hålla mig så långt borta från sport som möjligt. För min del är det bara farligt att titta på fotboll på tv...

Nä men dagens hyllning går väl till MARCUS EKLÖF på John bauer gymnasiet som faktiskt lyckades träffa ett öga från planen upp på läktaren. Hur stor chans är det egentligen! Så det är väl ändå värt en applåd!

Tack för mig!